Att köpa kontrabas-”a true story”

Att köpa en bas (eller vilket instrument som helst!)  kan ju vara minst sagt stressande; så som en liten inledning på min karriär här på BASBLOGGEN.se, tänkte jag berätta om dom kontrabasköp som jag gjort samt hur själva ägandet av dessa har varit.

Håll till godo!

Bas 1.

Inköptes på inrådan av min dåvarande baslärare som menade att kontrabas skulle man ju spela för att få ”bredd”. Jag spelade då 6-str elbas och förstod inte varför någon överhuvudtaget ville spela ett sådant instrument. Så blev det i alla fall och 2 veckor och 9.000kr senare så var den min! Den va snygg men luktade öl,cigg och armsvett så man ville inte stå för nära den. Till råga på allt var den 5-str (med dubbla E-strängar!!).  Jag varken kunde eller ville spela moraklocka då så jag tentade av c-kursen i kontra och gömde den långt under mammas flygel.

bas 2(och 1/2)

Några år senare lyckades jag ta mig in på fridhemsfolkhögskola på elbas men efter några veckor frågade klasskamraterna om jag inte kunde spela kontra istället. Så fick det bli och den gamla skutan fick ännu en gång lufta sej lite. Efterhand som jag spelade mer och mer kände jag att det va dags för ett nytt instrument, ett som var mer lättspelat( den extra E-strängen va iof skön att vila tummen på) och som luktade bättre! Jag fick då kontakt med en snubbe som höll på att renovera upp en gammal bas från 1800-talet och som lovade att den skulle passa utmärkt till jazz. Jag åkte dit och tittade på den men eftersom jag inte va särskilt bra på att spela och säljaren va basist så vågade jag bara ta några lösa strängar och säga Yeah… Jag köpte basen enbart för att jag tyckte att den va så jäkla snygg (nästan svart i träet), jag hade inte heller något riktigt soundideal (för man kan väl inte låta som Gary Willis på kontra!?) och såg mej fortfarande som en elbasist som spelar lite kontra för ”bredden”. När jag kom hem sa det knak och jag hittade två sprickor. Jag lämnade den på lagning och fick lösa ut den för 2.000kr. Nästa rep hittar jag 2 nya sprickor så det blir dags för en ny reparation. Så här håller det på tills jag är nästintill bankrutt. Då får jag höra att en kollega på den konkurrerande folkhögskolan har en bra bas till salu så jag åker dit tar några lösa strängar,säger Yeah! och åker hem med en ny bas. På nästa baslektion visar jag stolt upp min nya bas för min lärare som då undrar varför jag köpt en bas där ljudpinnen är på väg genom locket. Ljudpinne? Aldrig hört talas om! Jag försöker då få köpet hävt och efter många turer med hot om advokater,konsumentombudsmän och dylikt så går han med på att ta tillbaks basen.

bas 3.

Nu har jag spelat kontrabas några år och känner att det är dags för en storsatsning så jag tar mina basar och åker upp till Stockholm. Där träffar en snubbe som bor i en lägenhet möblerad med basar. Jag testar allihopa och bestämmer mig för att den dyraste är den bästa (känns alltid säkrare att köpa något riktigt dyrt!). Jag slår till och byter samtidigt in mina gamla och lägger 50.000kr som mellanskillnad. Nu har jag ju ett instrument som jag kan ha hela livet,eller….? När det blir dags för reparation säger kontrabasdoktorn att sådana instrument brukar gå för mellan 40.000-70.000kr, jag som trodde att jag gjorde en bra affär när jag prutade ner den från 120.000 till 100.000!! Suck…

bas.4

En kompis köper en gitarr tillverkad i Kina och påstår att dom även gör väldigt prisvärda basar. Jag är egentligen inte på jakt efter en ny bas men det skadar ju inte att testa. Samma eftermiddag kommer jag hem med en ny bas, och den är jag fortfarande väldigt nöjd med!

Sensmoral: köp aldrig en bas själv om du inte har väldigt bra koll!

Låna hem instrumentet eller ta med någon som kan!

p.s  jag kommer att fortsätta att skriva här på BASBLOGGEN.se så kom gärna med önskemål.

Mvh

Kling