II-V-I är nog den absolut vanligaste ackordföljden inom framförallt Jazz, men även i de flesta andra genré gör den sig påmind.
I C-dur blir II-V-I: Dm7 – G7 – Cmaj.
Det är en ackordföljd som alla musiker bör behärska och vi börjar därför att förbereda för den genom att öva på de ingående ackordens fyrklanger i alla inversioner. I denna lektion går vi igenom Dm7′s inversioner i två oktaver med början från den 5-strängade basens B-sträng.
Som ni märker spelas dessa brutna fyrklanger med två toner per sträng, utom på en av strängarna där bara en ton spelas. Detta förtydligas i notexemplen nedan.
Ibland kan basgången till en låt ”se värre ut på pappret” än vad den egentligen är. Särskilt om den innehåller många sextondelssynkoper så kan det verka betydligt mer oövervinnligt än vad det faktiskt är.
När jag ska lära in en ny basgång med många sextondelssynkoper som till exempel Chaka Khan’s Ain’t Nobody, brukar jag börja med att bryta ned basgången i olika delar. Jag börjar först att öva in enbart rytmiken, låtdel för låtdel och först senare lägga på de toner som faktiskt spelas.
I Exempel 1 ser vi originalrytmiken från intro/mellanspelet.
Takten börjar med fyra sammanhängnde sextondelar och avslutas sedan med tre sextondelssynkoper. Problemet att spela just sextondelssynkoper är att de lätt blir stressade och man driver tempot, vilket inte ger det behagliga tillbakalutade ”groove” som eftersträvas.
Något som däremot känns betydligt lättare att spela kontrollerat är åttondelar. Därför halverar vi tempot från Exempel 1 och får samma rytmiska figur, men nu i åttondelsrytmik över två takter, se Exempel 2.
Nu får vi istället en halv takt med åttondelar följt av en halvtaktspaus. Takt två inleds med en fjärdedelspaus följt av tre grupper med vardera en åttondelspaus och en åttondelsnot.
För att få ett bättre flyt i högerhandens anslag planerar jag ofta i förväg när jag lär in en ny låt vilket finger som skall slå an vilken ton. Här har vi två rytmiska grupperingar, den första spelas med pek, lång, pek, långfinger. Den andra grupperingen börjas istället med långfingret, sedan pek och långfinger. Detta för att vi sedan lätt skall kunna börja om i den första grupperingen på pekfingret igen.
För att öva upp denna rytmik går vi ifrån originalets baslinje, som jag nämnde tidigare, och ägnar all uppmärksamhet till att spela enbart rytmiken på en sträng i taget. Med metronomen först på alla fyra slag, sedan på slag ett och tre, samt slag två och fyra.
Se övning 1
När vi satt denna rytmik med åttondelar med metronomens tre variationer återgår vi till sextondelsrytmiken. Självklart med metronomen först på alla taktslag, sedan på slag ett och tre, och slutligen på slag två och fyra.
Se övning 2
Notmaterial tillgängligt för BASBLOGGEN.se’s medlemmar.
Vi fortsätter denna gång med C-dur ackordets inversioner som presenterades i 5 strängat 02. Då använde vi inversionerna för att börja lära oss att hitta ordentligt längs med B-strängen. I dagens lektion börjar vi med inversionerna på B-strängen men går vidare upp längs basens alla strängar, E, A, D, och G. Detta gör också att övningarna fungerar både på 5 strängad som 4 strängad bas.
Övning 1: Övningen från 5 strängat 02 men i dubbla tempot. Vi börjar här på den lägsta ton som finns med i C-dur ackordet och spelar inversionerna av treklangen med två toner på B-strängen och en ton på E-strängen.
Övning 2: Härifrån kan övningarna spelas på 4 strängad bas. Liksom i övning 1 börjar vi på den lägsta möjliga ton som ingår i C-dur ackordets treklang. Lös E. Två toner på E strängen, och en på A.
[ad#google-pic-banner]
Övning 3: Vi går vidare med övningen på A och D strängarna. Den lägsta möjliga tonen som ingår i C-dur treklangen blir på A strängen, C på tredje bandet, och övningen spelas sedan uppåt på samma vis som de övriga.
Övning 4: Avslutningsvis spelar vi inversionerna av C-dur treklangen på D och G strängarna enligt samma mönster med två toner på D och en på G strängen. Övningen börjad på tonen E på andra bandet på D strängen.
Vi fortsätter att bekanta oss med var tonerna ligger på den 5-strängade basens B-strängen. Denna gång genom att spela alla inversioner av C-dur ackordet med de två första tonerna på B-strängen. Det blir mer positionsförflyttningar än vanligt på detta vis, vilket är meningen. På så vis lär vi oss vart vi är på väg på basens hals. Att övningen förflyttas upp längs B-strängen istället för upp över de övriga strängarna lär oss att spela i all positioner, även de lite ovanligare.
Den första inversionen är C, E, G, där C och E spelas på B-strängen och G’et på E-strängen.
Den andra inversionen är E, G, C, där E och G spelas på B-strängen och C’et på E-strängen.
Den tredje inversionen är G, C, E, där G och C spelas på B-strängen och E’et på E-strängen.
Övning 1: C-dur ackordets inversioner. Försök att hitta en fingersättning som passar dig.
När man börjar spela 5-strängad bas får lite mer att tänka på. B-strängen är något lösare att spela på och känslan blir annorlunda. Det krävs övning för att bli bekant med B-strängen. Men inte bara för att känslan är annorlunda, utan vi måste också lära oss vad tonerna ligger.
I ”5-strängat 01″ kombinerar vi en övning som lär oss hitta tonerna på B-strängen samtidigt som vi övar upp högerhandens anslag.
Övning 1: Vi börjar spela C på B-strängen och dess oktav på A-strängen. Anslagen på B-strängen börjar med pekfingret och sedan långfingret och oktaven på A-strängen med pekfingret. Sedan inverterar vi anslaget till långfinger och pekfinger på B-strängen och oktaven med långfingret.
Övning 2: Här fortsätter vi som i övning 1. Men vi fortsätter uppåt längs halsen via C-durskalan upp till oktaven. Detta för att lära oss var tonerna ligger på B-strängen samt för att få in känslan och ljudet från den.
