II-V-I är nog den absolut vanligaste ackordföljden inom framförallt Jazz, men även i de flesta andra genré gör den sig påmind.
I C-dur blir II-V-I: Dm7 – G7 – Cmaj.
Det är en ackordföljd som alla musiker bör behärska och vi börjar därför att förbereda för den genom att öva på de ingående ackordens fyrklanger i alla inversioner. I denna lektion går vi igenom Dm7′s inversioner i två oktaver med början från den 5-strängade basens B-sträng.
Som ni märker spelas dessa brutna fyrklanger med två toner per sträng, utom på en av strängarna där bara en ton spelas. Detta förtydligas i notexemplen nedan.
Ibland kan basgången till en låt ”se värre ut på pappret” än vad den egentligen är. Särskilt om den innehåller många sextondelssynkoper så kan det verka betydligt mer oövervinnligt än vad det faktiskt är.
När jag ska lära in en ny basgång med många sextondelssynkoper som till exempel Chaka Khan’s Ain’t Nobody, brukar jag börja med att bryta ned basgången i olika delar. Jag börjar först att öva in enbart rytmiken, låtdel för låtdel och först senare lägga på de toner som faktiskt spelas.
I Exempel 1 ser vi originalrytmiken från intro/mellanspelet.
Takten börjar med fyra sammanhängnde sextondelar och avslutas sedan med tre sextondelssynkoper. Problemet att spela just sextondelssynkoper är att de lätt blir stressade och man driver tempot, vilket inte ger det behagliga tillbakalutade ”groove” som eftersträvas.
Något som däremot känns betydligt lättare att spela kontrollerat är åttondelar. Därför halverar vi tempot från Exempel 1 och får samma rytmiska figur, men nu i åttondelsrytmik över två takter, se Exempel 2.
Nu får vi istället en halv takt med åttondelar följt av en halvtaktspaus. Takt två inleds med en fjärdedelspaus följt av tre grupper med vardera en åttondelspaus och en åttondelsnot.
För att få ett bättre flyt i högerhandens anslag planerar jag ofta i förväg när jag lär in en ny låt vilket finger som skall slå an vilken ton. Här har vi två rytmiska grupperingar, den första spelas med pek, lång, pek, långfinger. Den andra grupperingen börjas istället med långfingret, sedan pek och långfinger. Detta för att vi sedan lätt skall kunna börja om i den första grupperingen på pekfingret igen.
För att öva upp denna rytmik går vi ifrån originalets baslinje, som jag nämnde tidigare, och ägnar all uppmärksamhet till att spela enbart rytmiken på en sträng i taget. Med metronomen först på alla fyra slag, sedan på slag ett och tre, samt slag två och fyra.
Se övning 1
När vi satt denna rytmik med åttondelar med metronomens tre variationer återgår vi till sextondelsrytmiken. Självklart med metronomen först på alla taktslag, sedan på slag ett och tre, och slutligen på slag två och fyra.
Se övning 2
Notmaterial tillgängligt för BASBLOGGEN.se’s medlemmar.
I de tidigare rytmikövningrna har vi framför allt övat in känslan av de olika taktslagen. I denna lektion ska vi istället börja öva på olika rytmiska grupperingar. Vi går här igenom alla möjliga kombinationer med två spelade fjärdedelar per takt.
Övningarna spelas gärna med metronom:
med markering på varje taktslag
med markering på taktslag 1 och 3 (De taktdelar som brukar markeras med bastrumman, “downbeat”)
med markering på taktslag 2 och 4 (De taktdelar som brukar markeras med virveltrumman “backbeat”)
med markering på taktslag 1, 2, 3 och 4 separat.
I lektionen visar jag övningarna med metronomen på alla fyra slag. Vill man gör något roligare av övningen så spela en skala eller något riff istället för att statiskt spela en ton på basen. Lycka till!
I lektion 10 började vi gå igenom fjärdedelsrytmik riktigt grundligt. Rent rytmiskt sett var är den övningen inte särskilt svår. Men ideén var framförallt att öka upp känslan för hur de olika taktdelarna känns i svänget. Att spela ”tight” och svängigt är det absolut viktigaste för alla basister.
I dagens denna lektion tar vi övningen ett steg vidare genom att bara låta metronomen slå på taktslag 1 och 3. Nu krävs det att vi känner taktslag 2 och 4 inombords och fortfarande spelar alla taktslag med korrekt ”timing”. I låga tempon blir det lite klurigare nu när metronomen inte hjälper oss att visa var dessa slag är.
I lektion 9 & 5 strängat 03 tog vi upp ämnet sväng. För att öva upp svänget ytterligare anser jag att det är viktigt att studera rytmik. En bra grund till alla rytmer är fjärdedelar. Lär man sig fjärdedelsrytmiken grundligt har man mycket gratis när det kommer till åttondelar och sextondelar. Därför börjar vi riktigt grundligt med att spela en fjärdedel per takt och låter metronomen spela fyra slag per takt.
Även om dessa övningar ser löjligt enkla ut så ligger utmaningen i att ta ner tempot ordentligt och fortfarande kunna spela ”tight” och att behålla fokus på svänget.
Vi fortsätter denna gång med C-dur ackordets inversioner som presenterades i 5 strängat 02. Då använde vi inversionerna för att börja lära oss att hitta ordentligt längs med B-strängen. I dagens lektion börjar vi med inversionerna på B-strängen men går vidare upp längs basens alla strängar, E, A, D, och G. Detta gör också att övningarna fungerar både på 5 strängad som 4 strängad bas.
Övning 1: Övningen från 5 strängat 02 men i dubbla tempot. Vi börjar här på den lägsta ton som finns med i C-dur ackordet och spelar inversionerna av treklangen med två toner på B-strängen och en ton på E-strängen.
Övning 2: Härifrån kan övningarna spelas på 4 strängad bas. Liksom i övning 1 börjar vi på den lägsta möjliga ton som ingår i C-dur ackordets treklang. Lös E. Två toner på E strängen, och en på A.
[ad#google-pic-banner]
Övning 3: Vi går vidare med övningen på A och D strängarna. Den lägsta möjliga tonen som ingår i C-dur treklangen blir på A strängen, C på tredje bandet, och övningen spelas sedan uppåt på samma vis som de övriga.
Övning 4: Avslutningsvis spelar vi inversionerna av C-dur treklangen på D och G strängarna enligt samma mönster med två toner på D och en på G strängen. Övningen börjad på tonen E på andra bandet på D strängen.
Det viktigaste för alla musiker och i synnerhet basister är att spela med “groove” och med “sväng”. Att få timingen att stämma. Det är faktiskt viktigare än att spela rätt ton. En felspelad ton som spelas med groove och rätt timing känns hos lyssnaren mer rätt än en rättspelad ton som spelas utanför groovet med fel timing. En felspelad ton är aldrig längre än ett halvt tonsteg ifrån rätt ton och kan fungera som en ledton dit. Men spelas det osvängigt utan timing då faller allt!
I vanliga fall övar vi med metronom eller trummaskin. I dagens lektion visar jag några koncept för att öva upp svänget och timingen med hjälp av trummaskinen.
Jag använder i dagens lektion material från Lektion 1, men detta går att applicera på alla övningar, skalor, arpeggios, Slap, Tap, mm.
Övning 1:
Vi har ett trumkomp på fyra takter.
Övning 2:
Vi försöker hålla oss till hyfsat låga tempon, men vi börjar här i 90 BPM. Takt fyra stängs av, så vi har trumkomp i takt 1, 2 och 3 sedan tyst i takt 4. Nu gäller det att känna svänget i den tysta takten, och fortsätta spela med samma timing men utan stödet från trummorna. Det här blir svårare ju lägre tempot är…
Övning 3:
Nästa steg är att stänga av takt 2, så vi får trumstöd i varannan takt.
Övning 4:
Slutligen stänger vi av takt 3 så vi har 1 takt trumstöd och 3 takter där det är upp till oss själva att hålla takten och få det att svänga.
Här är ett musikexempel på när det ”sitter”. Det är ett band som hette ”Happy Medium” som jag spelade i för över tio år sedan. Alla grunder är satta live, jag, trummisen och gitarristen var i olika rum utan någon som helst ögon kontakt. Var uppmärksam på breaket efter refrängen, lång tystnad, PANG!.
I denna lektion lämnar vi skalorna och återgår till en ren teknikövning. En god teknik utgör en grundpelare för att kunna spela bas. Den gör oss inte mer musikaliska, men en dålig teknik hindrar vår musikalitet från att blomma ut. Därför kommer här ännu en teknikövning för vänster hand.
Detta är en så kallad spindel, en fingerövning som krälar över basens hals. Jag rekommenderar att man börjar den här övningen någonstans på halsen där övningen känns bekvämast, sedan kan man flytta den till positioner som är mer krävande. I lektionen utförs övningen mellan band 7 och 10.
Övning 1: Övningen går ut på att hålla kvar fingrarna på respektive band så långt det är möjligt, och göra förflyttningen så smidigt som det bara går. Det kräver övning och tid och ett lågt tempo och en väl utförd övning ger mycket bättre resultat än att slarva sig igenom den i ett högt tempo.
Övning 2: Samma fingerkombination men nu krälar spindeln över till A och D strängen istället.
Vi fortsätter i denna baslektion att öva i C-dur skalan. Det är ett mycket bra sätt för basister att lära sig skalans/tonartens toninnehåll då vi bryter det invanda mönstret att spela skalan rakt upp eller rakt ner.
Övningarna kommer ge ökad förståelse för var på basens hals de olika tonerna ligger i förhållande till varandra. Fingerfärdigheten kommer också att tränas upp.
En ters är ett musikaliskt intervall på två diatoniska steg, samt beteckning för den tredje tonen i en diatonisk skala. Ordet kommer av latinets tertius, ’tredje’.
Tersen finns liksom sexten i två varianter: stor och liten. Liten ters definierar molltonalitet, medan stor definierar dur.
Mellan tonen C och E är det fyra halvtonsteg vilket ger en stor ters, men mellan D och F är det tre halvtonsteg och ger en liten ters.
Skalor är inte det roligaste som finns när det gäller musikutövande. Men att öva och förstå skalor får oss att behärska vårt instrument, och hur musik är uppbyggt. Det är mycket roligare att lära sig “låtar” och “coola licks” men för att verkligen utveckla sig musikaliskt på elbasen behövs en grundläggande förståelse.
C-durskalan består av tonerna C, D, E, F, G, A och B. Inga förtecken används. Inga korsförtecken “#” som höjer tonen ett halvt tonsteg och inga b-förtecken “b” som sänker tonen ett halvt tonsteg. Tonerna motsvarar ett pianos vita tangenter.
För att öka ljudkvalitén har denna inspelning gjorts med Metric Halos otroliga ULN-2 Firewire interface. Basen är som vanligt en Fender Amercian Deluxe Jazz Bass och spelas in helt utan effekter.
