Jag har inte spelat bas med plektrum sedan… ’93 skulle jag gissa. Bortsett från ett sexsträngat bassolo på en bossa när jag pluggade ljudteknik på SAE.
Men när jag nyligen fick frågan om jag spelade med plektrum av en producent svarade jag att jag oftast inte gör det men att jag inte har något emot det och att det inte var några problem.
Nu har jag gjort slag i saken och skaffat några plektrum på Deluxe Music i Stockholm. 6st med matt finish och lagom storlek i tre olika tjocklekar inhandlades. Märklig nog var det den tunnaste varianten som jag tyckte kändes bästa att spela med. Nu gäller det bara att få plektrumspelet att flyta lika bra som fingerspelet… rock on!
Kul att du provade på ett antal olika plektrumtjocklekar till basspelandet. Själv har jag direkt hittat ett ganska tjockt Dunlop Jazztone 207 utan att prova flera tjocklekar. Kanske passar det med olika tjocklekar för att få olika sound…?
Skulle vara intressant med kommentarer om olika tjocklekar när du väl har spelat in dig med plektrum.
Pingback: Studioinspelning: Vetenskap eller ljud | BASBLOGGEN.se
tunna, tunna, tunna sharkfins ger en obetydligt hårdare anslag än fingrarna, vilket innebär att ljudet bara förändras positivt ur ett inspelningsperspektiv – pga att anslagen tenderar att kunna bli jämnare i styrka än med fingrarna. Fördelen med ett sharkfin är att man kan väna det 180 grader om man t ex ska göra ett 6 strängat bossa-solo
Då kör man med den lilla utstickande spetsen, så har man total kontroll 
Jag spelade alltid med plektrum till någon gång i början av 1990-talet, därefter blev jag lurad att ”riktiga basister” använder fingrarna… Men nu är jag ju vuxen och törs göra som jag själv vill – så jag ska leta rätt på plektrum igen. Faktum är att när jag spelat in basister som kör med plektrum, så är det alltid mindre att pyssla med komprimering och limitering,
Det blir till att prova sharkfins för det där lät intressant.